Varför följs revolutionen alltid av återgång till en ny ordning, som årstider i helvetet? Hur kommer det sig att den värld som vänds upp-och-ner alltid lyckas komma på fötter igen?

Alla möjliga politiska falanger har försökt sig på revolution som verktyg för att skapa bestående förändringar, men försöken tycks alltid landa i nya sätt att trampa på människor. Jag föreslår ett taktikbyte, ett utforskande av det historien kallar för misslyckade revolutioner: uppror, revolter och motståndsrörelser som blossat upp och skapat frizoner.

En Tillfällig Autonom Zon, en TAZ, är ett uppror som inte ger sig i kast med staten och makten. Det är en gerilla-operation som befriar ett område (en plats, en tidsrymd eller fantasin) för en stund och sedan drar vidare innan den hinner krossas. Staten är ett allsmäktigt beväpnat system, men det systemet är fullt av hål och motsägelser. Den kommer klamra sig fast vid bilden av suveränitet på sitt avgränsade landområde, och mot statens kulor och vattenkanoner har vi inte mycket att komma med. Men det som inte verkar vara ett hot kan få pågå under radarn eftersom Storebror sedan länge är både halvblind och lomhörd i sina försök att upprätthålla rikets säkerhet.

En TAZ använder sig av en strategi som fungerar här och nu, som försöker intensifiera livet genom att fylla det med det underbara och mirakulösa. Det handlar om att hacka verkligheten, om att alltid ha en hemlig plan, om att flyga under radarn. Istället för att ge upp inför hopplösheten i ett globalt revolutionsprojekt ska vi skapa där vi står, och skapa utan drömmar om varaktighet. Våra TAZ får leva tills de blir upptäckta, då löser vi upp dem och planerar nästa.

En TAZ kan vara en festival, en skattjakt, en husockupation, ett verklighetsspel. Alla sammanhang där människor kan mötas med en känsla av att undkomma den mördande tråkiga vardagen är frizoner.

När en TAZ ska skapas kan vi lägga undan sega debatter om hur samhället och revolutionen borde organiseras. Vi planerar inte för framtiden och evigheten, utan bara för vår nuvarande TAZ som kommer upplösas, förändras och explodera i en spektakulär död eller dyka under ytan obemärkt igen inom en snar framtid. En TAZ är inte bara en tillfällig frizon, det är också en övning inför kommande frizoner. Genom att tänka TAZ istället för revolution slipper vi försöka skapa något perfekt och kan istället kavla upp ärmarna och sätta igång direkt med det som skapar frihet för oss utifrån de fysiska och mentala platser vi är på idag.
Att skapa en tillfällig autonom zon är en form av anarkism som gäller själva verkligheten - en vägran att acceptera de verkligheter som givits oss och istället skapa egna.

John Green och Andie Nordgren

De flesta texter som Hakim Bey har skrivit finns samlade att läsa på engelska: www.leftbank.org/bey/.