Du har säkert blivit beskylld för att ägna dig åt eskapism någon gång. Det är inte ovanligt att bli beskylld för det om man ägnar sig åt något så påstått verklighetsfrånvänt som levande rollspel. Det brukar inte heller spela någon roll för de som lägger fram dessa beskyllningar att levande rollspel kan vara nog så verklighetsförankrade eftersom de inte passar in i deras beskrivning av verkligheten.

Så vad är egentligen eskapism, och ägnar vi oss åt det?
Den vanliga definitionen av eskapism är verklighetsflykt; att vända sig bort från världen till något annat, det må vara romaner, serier, tv eller rollspel. Det som brukar vara gemensamt för medlen för den påstådda flykten är att de någon gång drabbats av en våg av moralpanik som allt som oftast dröjer sig kvar i någon mån. Och ja, jag menar att vi ägnar oss åt eskapism.

Skäl att fly

Det finns många anledningar att fly från det som tråkiga människor envisas med att kalla verkligheten. Skälen varierar mellan olika personer, men att inte vara tillfredställd med den rådande ordningen är om inte universellt så i alla fall ganska vanligt.

Tristessen. Vad finns det i verkligheten för den som inte vill inordna sig vardagen, att delta i produktionen och samhället, inte som en skapande individ, utan som en anonym kugge i det alltför ofta som metafor använda maskineriet? Det finns få anledningar att klamra sig fast vid verkligheten om man inte har något utbyte av den. Får jag inte dansa är det inte min verklighet.

Maktlösheten. För den som inte kan förändra verkligheten finns bara alternativet att vända sig ifrån den om man inte vill ägna sig åt askes och självspäkning. Rening genom smärta har förvisso en föga stolt tradition i den västerländska historien, men det är den västerländska historien som ligger bakom den verklighet vi lever i Europa. Att krampaktigt hålla fast vid det som äcklar en för att det är mer äkta än den värld som erbjuds utanför verklighetens gränser förefaller mig vara att underkasta sig en gudom som inte ens har lovat något den kan svika.

Orättvisan. En del människor upprörs över att den verklighet vi lever i förvägrar vissa vad andra tar för självklart. Att alla de orättvisor som drabbar en själv och som man ser drabbar andra är en del av verkligheten är ett skäl så gott som något att äcklas av den.

Denna lista kan göras lång.

Kollektiv revolt

Vi vänder oss från verkligheten av olika anledningar, och att vända sig från verkligheten är att vägra acceptera den. Omvänt gäller också att den som inte vänder sig från verkligheten accepterar den.

Eskapism är att vägra acceptera verkligheten.

Den vanliga definitionen är inte felaktig som sådan. Den beskriver en företeelse, men fokuserar på den form av eskapism som leder till apati eller handlingsförlamning. Att definiera eskapism som vägran att acceptera verkligheten öppnar upp en annan sida av eskapismen; en form av eskapism som beror på fel i verkligheten. Denna form av eskapism inkluderar även politiskt engagemang eftersom alla former av politiskt engagemang riktar sig mot verkligheten sådan den borde vara, inte sådan den är.

Vägran kan dock inte bli produktiv om den inte omsätts i handling, och det är bara i kollektiv handling som vi på ett meningsfullt sätt kan förändra verkligheten. Det går inte att ensam försöka förändra verkligheten, det är först när vi kollektivt förändrar verkligheten som någonting egentligen händer. Det är när vi handlar i enighet med vår verklighet och våra handlingar är meningsbärande som vi skapar verkligheten.

Ett levande rollspel är en revolthandling. Det kan vara en mycket begränsad revolt där målet inte är annat än att uppleva en annan verklighet under en kortare period, nästan en form av förströelse. Andra är mycket allvarligt menade försök att förändra verkligheten. Alla levande rollspel har dock ambitionen att omskapa verkligheten så att den blir mer tilltalande för deltagarna. Alla levande rollspel förkastar att verkligheten bör se ut som den gör.

Att komma överens

Vår vägran att acceptera verkligheten föranleder oss att skapa vår egen verklighet. Genom att gemensamt komma överens om hur vår alternativa verklighet ska skilja sig från den vardagliga verkligheten så skapar vi en temporär fristad. I våra alternativa verkligheter har vi vägrat acceptera den här verklighetens orättvisor, skapat nya orättvisor för att belysa orättvisorna i den här verkligheten, vi har dansat.

Det är när vi handlar som om verkligheten var annorlunda som den blir annorlunda. När vi handlar som om det inte fanns kön så finns de inte heller, när vi handlar som om vi inte brydde oss om morgondagen så saknar också morgondagen betydelse. Varje förändring vi kommit överens om och sedan också handlat efter visar hur överenskommelsen och hur vi lever upp till den förändrar världen.

Våra verkligheter har visat oss vad verkligheten hade kunnat vara och kan bli. Våra verkligheter manifesterar i kortare eller längre perioder vårt avståndstagande, vårt hat eller vår längtan. Oftast en blandning av alla dessa och fler därtill eftersom anledningarna till att vi ägnar oss åt levande rollspel varierar så mycket.
Ibland har verkligheterna varit lika temporära som arrangemangen, men vanligare är att deltagare och arrangörer tar med sig någonting från ett arrangemang, och i och med detta har vi också förändrat verkligheten.

Mot realismen

Våra verkligheter har än så länge varit menade att vara just temporära frizoner som i och för sig ofta påverkar de som deltagit i dem, men som haft en marginell betydelse för dem som inte varit inblandade i dem. Vi har ännu inte på allvar försökt starta spelet som ska ta över verkligheten.

Försök att ta över verkligheten har gjorts i politiska kontexter, men politiken sitter fortfarande fast i den realistiska fällan. Även om jag anser att politik är en form av eskapism så tror fortfarande många politiskt engagerade att det är nödvändigt att vara realistisk för att kunna förändra verkligheten. Ingenting kunde vara mera fel. Realismen är det som håller verkligheten samman, att tänka realistiskt är att tänka inom den existerande verklighetens ramar. Den som tänker realistiskt kan inte förändra verkligheten på ett genomgripande sätt eftersom den redan har accepterat verklighetens grunder. Det har sagts förr, men det förtjänar att sägas igen.

Vi vet att vi tillsammans skapar verkligheten, vi har utfört experiment som bevisar det. Nu återstår bara att kliva ut ur laboratoriet och omsätta teorierna i praktiken. Vi måste tillsammans fly från de orättvisor som finns i verkligheten, och det kan vi bara göra genom att skapa en alternativ verklighet och fly in i den. På riktigt.

Holger Marklund