Deathgame är inte bara ett spel,
Deathgame är en livsstil.

Tusentals svenskar deltar varannan månad i leken Deathgame, som pågår dygnet runt under 30 dagar. Spelets mål? Att söka upp och likvidera andra spelare, samtidigt som du själv måste hålla ögonen öppna: kanske är du nästa offer?

Mord

Självklart kan man inte döda varandra på riktigt. Precis som i de flesta levande rollspel låter man ofarliga föremål representera vapen. För att inte skrämma icke-spelande med realistiska låtsasvapen använder man frukt och grönt, något som de flesta har tillgång till.

För en del kan det låta barnsligt och oseriöst, men det dröjer inte länge förrän man ser sig över axeln varje gång man går förbi fruktavdelningen i den lokala mataffären.
Och det är ju just det Deathgame handlar om. Efter startskottet har alla spelare tillgång till varandras för- och efternamn, hemstad, mobilnummer och bilder på varandra. Du är både jägare och jagad. Själv brukar jag under en spelomgång aldrig lämna huset utan en banan-pistol i fickan. En del placerar ut fällor (t ex knäckebröds-trampminor) hemma för att skydda sig mot eventuella inkräktare.

Men den bästa försvarstekniken är att attackera först, och personligen tycker jag att det är mycket roligare att leta rätt på mina offer än att sitta hemma och krama fruktskålen så fort en bil stannar utanför huset.

Kolla in Deathgame på
www.deathgame.se.

Maximilian George